Nu har det gått ett antal veckor sen jag bokade tid för operationen och verkligheten har hunnit ikapp mig. Jag har gått dem senaste veckorna i ett töcken. Träning och yoga har gått sådär bra för jag har lyckats få huvudet att fastna i tankar. Tänk om, borde jag, vad händer om, skulle jag gjort si eller så.
Sen hjälpte det väldigt lite att under denna perioden har jag haft ytters många som sagt det ordnar sig. Det är något min hjärna vägrade inse utan det faktum att jag inte kunde komma ifrån tankarna gjorde att jag fick mer tankar. Tänk om det verkligen inte går bra…